Nu är det höst, med allt vad det innebär i form av skolrutiner, kallare morgnar och vackra höstlöv. Men varifrån kommer höstfärgerna? Och vart försvinner den gröna färgen? Jo, det gröna klorofyllet är alldeles för värdefullt för trädet att göra sig av med när löven fälls, så trädet förbereder sig för vintern genom att först ”suga in” och ta hand om klorofyllmolekylerna, för att efter en tid göra sig av med lövet i sin helhet. Men däremellan har i alla fall en del löv massor av nyanser av gult, orange och rött som de skyltar med. Varför?
De gula nyanserna består av olika xantofyller (ett slags karotenoid) som faktiskt finns i lövet under hela året, men som inte syns genom allt det gröna. De hjälper lövet att samla in ljusets energirika blå våglängder (de gröna klorofyllerna samlar in ljusets röda våglängder), vilket gör att fotosyntesen blir mer effektiv och kan tillvarata mer av solljuset.
De röda nyanserna kommer av antocyaniner som bildas vid kyla. Det är samma (blå)-röda färg som finns i t ex blåsippor, röda (och blå) vindruvor och röda äpplen. Köldeffekt och antocyaninbildning förklarar också varför det nästan bara finns blodapelsiner på Etnas sluttningar på Sicilien, men det är en annan historia…
Naturvetenskapen i allmänhet, och biologin i synnerhet, är full av grekiska, och ibland latiniserad grekiska eller ren latin. Och alla svåra ord som biologer svänger sig med är lättare att ta till sig om man förstår vad de betyder (förstås!).
Kort ordlista för dagens text:
Klorofyll; chloros = grön (jfr klorgas, som heter det för att den är grön)
Xantofyll; xantos = gul
Karotenoid; carota = morot
Fotosyntes; foto = ljus
Antocyanin; anthos = blomma, cyanos= blå