I en bok om historia och arkeologi förekommer naturligtvis många årtal. Att döma av alla läroböcker i historia och arkeologi framflöt livet i jämna hundra-, eller tusentals år. Vi talar om stenålder, bronsålder och järnålder, och för historisk tid använder vi epokbegrepp som medeltid, renässans osv. Vi förutsätter alltså, att t. ex. järnåldern har en början och ett slut.
I verkligheten visste naturligtvis ingen, ens de som bodde i metropolen Rom, år 477 e. Kr. att de precis lämnat antiken och gått in i medeltiden. Det var först många århundraden senare om uppfattade att den siste västromerske kejsaren Romulus Augustulus avsättning år 476 e. Kr. var en avgörande händelse i världshistorien.
Tiderna förändras – Romarrikets fall är verkligen viktigt i historien – men det skedde inte plötsligt över en natt utan var mer av en utdragen process. Så vi behöver epokerna för att skapa någon slags förståelse av historien, men vi måste förstå att de är skapade av oss själva.
Alla vi som har minne av millennieskiftet 1999-2000 uppfattar nog att det var en viktig händelse, även om det inte heller var det. Människor föddes, levde, älskade och dog på samma sätt den 31 december 1999 som den 1 januari år 2000. Det var mest i den digitala världen, som förändringen var tydlig.
Men det verkliga millennieskiftet var egentligen vid årsskiftet 2000-2001. Varför? Jo, nu skall jag avslöja en av de vanligaste historiska missförstånden. I vår kristna tideräkning, som utgår från Kristi födelse, så finns inte år 0!
Tideräkningen som kallas Anno Dominum (AD) – begreppet används oftare i engelskan – konstruerades av munken Dionysius Exiguus (bilden) som levde i Skytien, ett område i gränsområdet mellan vad vi känner som Rumänien och Bulgarien på 500-talet e.Kr. Namnet ”Exiguus” betyder ungefär ”den minimale”.
Orsaken till att Dionysius i sitt system beräknade att Jesu födelse skulle ägt rum år 1 i den nya tideräkningen, är att han helt enkelt inte kände till siffran 0. Han visste vad ”nulla” var, det vill säga ingenting, men han skrev med romerska siffror. Nollan ”uppfanns” i Indien och kunskapen om den spreds vidare till Europa på 1000-talet e. Kr.
Så följdes år 1 f.Kr. av år 1 e. Kr. Det här fungerar inte så bra, när man skall använda en dator. Därför finns faktiskt år 0, eller snarare 0000 enligt den internationella standarden ISO 8601 som grundar sig på astronomernas sätt att räkna. Men då är år 0 detsamma som år 1 f.Kr. och år -1 detsamma som år 2 f.Kr. Men som ni förstår, så måste man skilja på en tallinje och en tidsaxel!
Maja Hagerman använder alltså ”år 0” på ett felaktigt sätt. Er bloggare kände sig manad att skriva och påtala detta. Jag fick följande svar: ”Åhå, så långt har jag inte ens tänkt. Där fick jag något att fundera över - liksom alla de arkeologer som använder år 0 i sina texter. Det får man se upp med! I grafiska framställningar av tidslinjer står det ju också hela tiden ”0” för att
markera var gränsen går mellan f Kr och e Kr. Det är nog detta som spökar även i den löpande texten. Tack för påpekandet.”