Vanitas = latin för fåfänglighet eller tomhet.
Stilleben= motiv som bara innehåller föremål.
Ett klassiskt vanitas stilleben kan se ut så här:
Döskalle - (say no more).
Ljuset - livet som snart brunnit ut.
Blomman - som snart vissnar.
Klockan - Tiden som går och sedan plötsligt stannar (för den enskilda individen).
Nyckel - till himmelriket? Den går till en dörr vi bara passerar en gång.
Brevet och gåspennan - Ett testamente eller så symboliserar den att du kan läsa dig till kunskap men inte ens denna kommer att följa dig i graven.
Den spruckna valnöten - faller i sär som vår kropp efter döden.
Döden har alltid intresserat och engagerat oss. Den drabbar oss alla. Fattig som rik - klok som dum. Det gällde på 1600-talet likväl som i dag. Motivet i målningarna blir en påminnelse om att allt är förgängligt. Eftersom de bygger på en kristen tradition handlar de också om att det är bäst att vi sköter oss i livet för vi skall alla dö och döden är evig. Trist att tillbringa den evigheten i helvetet.
Under en kyrkomålning av Masaccio (treenigheten) finns det en bild av ett skelett vilande på sin grav. Ovanför skelettet står det på latin; Du är vad jag var. Jag är vad du blir.
Jodå, vi skola alla den vägen vandra.
Men misströsta icke. Döden må vara oundviklig, men jäklar vad mycket underbart det finns att uppleva innan dess! Varför inte till exempel njuta av ett välmålat vanitasstilleben?
Döden, döden, döden....