När den nya nationalarenan Friends Arena i Solna invigdes för sitt ändamål tidigare denna månad så tyckte Zlatan Ibrahimovic att "det känns som att jag spelar i ett Colosseum". Nu vet jag inte om Zlatan verkligen varit inne i Colosseum i Rom, på sightseeing när han spelat matcher mot Roma eller Lazio, men kommer ni till "den eviga staden" så är Colosseum ett måste - även om det krävs lite tålamod eftersom det som på så många av Roms största besöksmål är långa köer.

Colosseum eller som den egentligen kallades: Amphiteatrum Flavium eller "den Flaviska amfiteatern" byggdes mellan år 70 och 80 e. Kr. Namnet kommer av att kejsarna Vespasianus och Titus familjenamn. På arenan förekom inte fotboll, för "calcio" var inte uppfunnet, men väl djurhetsningar, sjöslag, krigslekar, avrättningar och mest känt kanske gladiatorkamper. Traditionen är stark om att kristna fick bli martyrer när de under publikens jubel jagades och sönderslets av lejon. En gladiator kunde inte heller vara säker på att lämna arenan med livet eller alla kroppsdelar i behåll. Så är livet för dagens moderna fotbollsgladiatorer bekvämare.

Namnet Colosseum kommer inte av att arena skulle vara kolossal, utan att det utanför fanns en kolossal staty av kejsar Nero. Idag är den fortfarande imponerande efter 1932 år! Stora delar av den västra fasaden är förstörd genom jordbävningar och arenan har också använts som stenbrott. I sin glans dagar bör den ha rymt ungefär 50000 åskådare. År 2007 utropades Colosseum till ett av världens sju nya underverk.

Vill man besöka en välbevarad romersk arena så åker man med fördel till Verona i norra Italien, där den arenan är känd för sina operaföreställningar. Den rymmer dock bara ca 20000 åskådare.

Det ser ut som om det kanske kan bli vinter i alla fall! Snön singlar ner och att det blir kallare och mörkare har vi väl redan märkt. Efter dagens strömavbrott är jag väldigt tacksam för att vi, allt som oftast, har el. För visst var det jobbigt att inte komma åt learnify, att datorn kanske skulle ladda ur och att kaffet riskerade att ta slut i fiket.

För nu väldigt många år sedan, närmare bestämt 13, bunkrade folk upp med mineralvatten på flaska, tändstickor, ljus, trangiakök och batterier inför december månads slut. Många företag passade på att ge bort filtar och annat varmt som julklappar till medarbetare. Det man fruktade då var millenniebuggen; alla datorer skulle krascha när klockan slog om till 2000. Och processorer, kom man på, finns ju nästan överallt, i de flesta elprylarna vi använder.

För de allra flesta visade det sig vara obefogad rädsla (även om gamla stordatorer faktiskt behövde programmeras om ), men visst kan det vara bra att kolla upp krisberedskapen med jämna mellanrum.

Hur länge skulle Du klara dig utan el? Så länge datorns och telefonens batteri håller är det lugnt, tycker man, men hur löser man egentligen matfrågan? Och ljuset? - Soltimmarna är ju snabbt räknade så här års.

Vi lever i ett extremt elberoende samhälle, och det är ju inget fel med det, så länge elförsörjningen flyter på. Men vore det inte klokt med en backup på något sätt? Eller en möjlighet att själv producera el, hemma? Tänk vad en liten vindsnurra i kvarteret och några solcellspaneler skulle kunna åstadkomma, inte bara i form av lägre elkostnad till elbolaget och ett bättre miljösamvete, utan också för att minska sårbarheten i vårt väldigt inte bara elberoende utan även elcentraliserade samhälle.

Italien har många olika ordningsmakter. Mycket av detta är ett arv från landets historia, där traditionerna ofta kommer från kungariket Sardinien, ur vilket det enade Italien föddes år 1861. Det finns fem stora nationella polismyndigheter:

• Arma dei Carabinieri (som räknas som en del av de militära styrkorna, på bilden i paraduniform) 
• Guardia di Finanza (som inte bara sysslar med finansbrott)
  
• Polizia Penitenziaria (som sköter fängelserna)
• Polizia di Stato (statspolisen, som är en civil styrka till skillnad från karabinjärerna)
• Corpo Forestale della Stato (skogspolisen)

Förutom dessa fem så finns det också förstås lokala och regionala polisstyrkor: Polizia Provinziale och Polizia Municipale. Allt detta bäddar dels för ett visst kaos när det gäller vem som har ansvar för vad, dels genom att Italien har extremt många poliser i förhållande till sin befolkning. Man har dubbelt så många poliser som Storbritannien, trots att landet har ungefär lika många invånare.
På republikens dag, den 2 juni så paraderar alla på Roms paradgata Via dei Fori Imperiali.
En annan uniformerad styrka i Italien är Bersaglieri, som är en del av armén. Bersaglieri är ett lätt infanteri, som är kända för sitt mycket speciella sätt att marschera, både på kaserngården och i parader. Bersaglieri har också en speciell mössa med tjäderfjädrar! Har ni inte sett Bersaglieri förut så är jag säker på att ni tycker att det ser väldigt lustigt ut!

Hur blir man president i USA? Ja, först och främst bör man vara en "native-born Citizen", alltså född som amerikansk medborgare, så de flesta som läser detta behöver inte göra sig besvär. Att sedan kunna få människor att öppna sina plånböcker (för en presidentvalskampanj är svindyr att genomföra), att ha en politik som attraherar åtminstone halva befolkningen, att vara en god talare, och att göra sig någorlunda bra i TV är också stora plus.

Men vi kan här avslöja två andra saker, som ger viktiga fördelar. För det första bör du spela golf. Det har visat sig, att alla presidentval sedan 1980 vunnits av golfare och att förloraren alla gånger utom en (George H. W. Bush 1992) varit en som inte spelar golf. Barack Obama är en ivrig golfare.

En annan märklig sak är att det är en stor fördel att vara vänsterhänt. Av de stora partiernas huvudkandidater i valen de senaste tjugo åren är George W. Bush och Mitt Romney undantag, som högerhänta. George H. W. Bush, Ross Perot, Bill Clinton, Bob Dole (som dock hade en förlamad högerarm), Al Gore, John Edwards, John Kerry, John McCain och förstås Barack Obama är alla vänsterhänta. Detta är märkligt eftersom bara 10% av befolkningen är vänsterhänt.

Idag vaknar vi till beskedet om att Barack Obama är USA:s president i ytterligare fyra år. En del är arga och besvikna, och låtsas som om det inte har hänt. Andra är glada och lättade.

Frågan är: Var resultatet möjligt att förutspå? Svenska tidningar som Aftonbladet har haft svårt att göra det. Det kan förklaras med att tidningar vill sälja lösnummer alternativt ha trafik till sina hemsidor och då räcker det inte om allt redan är givet på förhand. Obamas konservativa motståndare har också försökt att utmåla opinionsundersökningarna som hopplöst partiska och har introducerat en "metod" att balansera undersökningarna på ett sätt som visade på en klar Romney-seger.

Men som en del har sagt, så var det inte bara Obama som vann i natt. Det var också Nate Silver, en politisk skribent och bloggare, numera hos New York Times, som faktiskt lyckades att ge helt korrekta prognoser för presidentvalet (även om vi just nu inte är helt säkra på Florida). Ja, ni vet väl att i USA röstar man delstat för delstat i valet på presidenten.

Nate Silver ägnade sig från början åt analys av baseboll men började före valet 2008 att analysera politiska val, först på sajten Daily Kos och senare på egen sajt. Han lyckades göra en nästan korrekt prognos 2008 och verkar alltså även nu ha lyckats. Här nedan gör han sin egen analys.