Vi har tidigare tagit upp fenomenet nationalsånger i den här bloggen, med exemplet DDR - landet vars nationalsång hade en "hemlig" text. De brittiska öarna består av två självständiga stater, det Förenade Kungariket av Storbritannien och Nordirland samt republiken Irland, men också flera andra områden. Vi kan börja med det Förenade Kungariket, som i sin nationalsång ber Gud bevara Drottningen. Melodin har okänd upphovsman. När prins Charles blir kung, så kommer också nationalsångens titel att ändras till God Save the King! Här i en pampig version från Last Night of the Proms. Det förenade Kungarikets största beståndsdel är England - ibland slarvar vi i dagligt tal och förväxlar dessa två. Oftast brukar "God save the Queen" användas när t. ex. Englands landslag i fotboll och rugby spelas. Men i Samväldesspelen, Commonwealth Games används från år 2010 Hubert Parrys "Jerusalem" med text av William Blake där det talas om att bygga ett nytt Jerusalem bland Englands gröna kullar, en text inspirerad av en legend om att Jesus en gång besökte det som nu är England. "Jerusalem" har klar känsla av psalm. Här i två versioner, dels vid William och Kates bröllop i april 2011, dels framsjungen av skönsjungande Hayley Westenra (som för övrigt är från Nya Zeeland) vid rugbyfinalen på Old Trafford 2012. Wales har varit i politisk enhet med England ända sedan 1282 men har bevarat en distinkt kulturell identitet. I den ingår sången som en viktig beståndsdel. Wales obestridliga nationalsång är "Hen Wlad Fy Nhadau" - "Old Land of My Fathers". Sången skrevs 1856 av Evan och James James. - Ja, namnet stämmer, han hette James James. Sången framförs på den keltiska walesiskan och med särskild kraft i samband med landskamper i Wales nationalsport rugby.
0 Comments
Leave a Reply. |
Vi är:Nyströmska skolan, gymnasieskolan i Söderköping. Arkiv
February 2016
Kategorier
All
|